Och pyramidspel är förbjudna enligt lag. Hela räntesystemet är ett pyramidspel där den fattiga massan arbetar för att få energi nog att äta sig mätta. Små rännilar av energi rör sig uppåt i strukturen. Ju högre upp desto mer energi kontrolleras av allt färre individer. 

Jag befinner mig ganska långt ner i pyramiden ur ett Sverigeperspektiv, men globalt sett har jag det väldigt bra. Jag suger energi ur fattigare delar av världen, av jorden genom att jag äter växter och djur. Vi är alla energitjuvar på ett eller annat sätt. Behöver energi utifrån för att överleva. Vissa suger mer än andra, det har jag praktiskt erfarenhet av som är alldeles färsk.

Ett sätt att lära sig hantera energitjuvar och lära sig mer om sitt eget tjuvande, är att kolla in vad Ivan Stein har att säga. Det ligger filmer från föredrag på YouTube. Vi kan enligt honom delas in i tre huvudsakliga grupper. De som har lärt sig manipulerandets alla finesser och ständigt använder fyra grundbeteenden för att kontrollera andra. Det är dold eller öppen hotfullhet, tyck-synd-om-mig, avvisande och kontrollerande genom frågor. Alla de här sätten att agera tömmer motparten på energi och ger energi till utövaren. De flesta av oss inser innerst inne att det här inte är snällt och gör vad vi kan för att bli bättre människor. Vi hamnar i lägen där vi använder kontrollmekanismerna när vi blir pressade, men uppför oss hyggligt i de flesta fall. Vi är förvirrade för saker händer slumpartat, ibland bra saker, ibland väldigt upprörande och "dåliga". De är dåliga så länge man inte granskar dem och ser vad de har att lära. Några få har förmågan att utstå väldigt mycket utan att dras med i några kontrolldramer. Men blir man medveten om hur mycket energi man förlorar när man blir utsatt för kontrolldramerna och energitjuvarna, så kan man ju fatta att det är lätt att ta till godis, sprit eller annat energirikt när man känner sig tilltufsad och känner att man behöver påfyllning. Vi får ju inte lära oss att bli självförsörjande på inre energi i vår kultur. För då skulle vi växa och bli okontrollerbara.

Eftersom jag varit övertygad alarmist i flera år, men fått mig en tankeställare av alla utfästelser om att "debatten är över", så har jag en massa forskning att ta igen. Här kommer en av de intressantare godbitarna.

Enligt det senaste spåret så kan inte koldioxid värma upp atmosfären på det sätt som IPCC hävdar. Det är fysiskt rent omöjligt. Se gärna den här filmen med professor Bob Carter på Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=FOLkze-9GcI. Och den här där uppvärmningsflödena diskuteras: http://www.youtube.com/watch?v=Ykgg9m-7FK4.

IPCC grundar sina antaganden på vetenskapliga rön som kom före kvantfysiken. James Hansen, NASA, var den som satte hela bollen i rullning när han i ett kongressförhör hävdade att vi hade en uppvärmning och att de datormodeller man hade redan då kunde förutsäga extremt klimat. Han har senare medgivit att han tog i väldigt hårt, långt utöver vad han egentligen visste som vetenskapsman, men tillade att man måste göra så för att politiker och allmänhet ska lyssna. Enligt Norm Kalmanovich är det lätt att se hur koldioxid inte kan utgöra mer än en bråkdel av uppvärmningen. Det är bara de första ppm:en som har en uppvärmande effekt. Över 300 ppm gör inte ett tillskott någon skillnad.

En analytisk kemist vid namn Hans Schreuder hävdar till och med att det där med växthuseffekt är ett påhitt det med. Det funkar inte så därför att fysiken inte håller. Idén om växthuseffekten uppstod som vetenskaplig teori i slutet på 1800-talet, men fysiken har gått väldigt långt sedan dess. Enligt nyare teorier och upptäckter så håller inte teorin om att vissa gaser är "växthusgaser" längre. Läs mer här: http://www.ilovemycarbondioxide.com/index.html.

Klimathysterin fortsätter i oförminskad takt, eller är det ökande takt efter avslöjandet om att några IPCC-forskare inte har rent mjöl i påsen?

Al Gore hävdar att debatten är över samtidigt som han påstår att det inte finns något motstånd mot hans påståenden om att koldioxiden är livsfarlig och driver på temperaturökningar. Är det verkligen demokratiskt?

Sen inställer sig ju frågan; om det nu är en sådan total kris, varför håller de där makthavarna på att övertala alla att gå i takt och så att säga se till att klimatproblematiken sker genom enskilda uppoffringar där vanliga små människor ska gå ut på gatorna med plakat och uppmana andra individer att vara duktiga? Varför tar de inte och snackar ihop sig på FN-nivå och ändrar de strukturer som gör att det släpps ut så hiskeligt mycket koldioxid genom att sätta stopp där makten finns att förändra strukturerna som skapar miljöhot? Det vore ju onekligen mycket enklare att snacka med oljebolagen och säga "hörni, ni är ju i branschen att förse folk med energi. Varför inte göra det på ett sätt som inte förstör livsbetingelserna för oss alla?" Men nej, för oljebolagen är det business as usual medan vi pumpas fulla med budskapet om att klimathotet är vårt fel och att det är vi små människor som måste antränga oss och börja efterfråga miljövänligare produkter.

TIlläggas kan att Al Gore har stora ekonomiska intressen i Chicagos klimatbörs. Om Köpenhamnsmötet kommer fram till globala klimatavtal med utsläppsrätter blir han dollarmiljardär. Kallas inte sånt jäv? Borde inte karl'n ha munkorg i debatten?

Det mest intressanta tycker jag ändå är att Al Gore faktiskt erkänner att koldioxid inte medverkar med mer än 40% av uppvärmningen, men säger också att det är irrelevant för budskapet "därför att folk ändå inte lyssnar till fakta"... (http://www.newsweek.com/id/220552)

James Corbett har en av de mest intressanta och sundaste inläggen just nu. (http://www.corbettreport.com/articles/20091125_enviro_message.htm)

Problemet enligt honom är att miljörörelsen blivit hierarkisk och därmed väldigt sårbar för maktövertagande, eller kapning rätt och slätt, vilket också är vad som skett enligt Corbett.

Den senaste tiden har jag råkat in i diskussioner om klimatförändringarna. Men det går inte att diskutera utifrån sina egna insikter och erfarenheter, för debatten har brakat ihop och det finns bara två förhållningssätt som man "får" ha. Antingen är man för eller så är man emot. Och om man inte är för helt och hållet och till punkt och pricka på exakt det sätt som man ska, då är man ändå emot.

Jag vet faktiskt inte om vi har en uppvärmning eller ej. Jag kan inte tillräckligt om klimat och jag har heller inte fullt med termometrar utplacerade över Jorden för att kunna ha koll. Det är få som har det... Ändå är flera människor fullständigt rabiat övertygade om att de har hittat ljuset och funnit Sanningen. När inte ens experterna vet vad sanningen är. Sånt är tröttsamt för en demokratiskt sinnad människan som undertecknad.

Eftersom det är mätbart att det finns mer koldioxid i atmosfären och att de temperaturkurvor vi får se visar uppåtgående kurvor, så är det ju lätt att dras med i hysterin, för hysteri är vad det har blivit. Vanligtvis förståndiga och intelligenta människor blir som vettvillingar när man för klimatet på tal. Klimatologi är en vetenskap som blev politik. Sen blev det religion. För det finns något av frälsningsanda över uttalanden som man stöter på. Och om man inte tillhör de frälstas skara så är man fallen och ett hot mot hela mänskligheten. De totalitära taktfasta stegen från en samlad mänsklighet som ska gå åt ett och samma håll i samma takt ligger kusligt nära. Är vi på rätt väg om vi enar oss och gör allt vi kan för att utrota Koldioxiden? Jag tror inte det.

För det första är det bara "den stora massan" som verkar ta den farliga Koldioxiden på rätt sorts allvar. Al Gore och de andra som pratar sig varma för katastrofscenariot verkar ju inte ta det där med personligt ansvar och solidaritet särskilt personligt. Och Big Business fortsätter i oförminskad hastighet och omfattning. Varför gör de det om Koldioxiden är så farlig? Stora industrier släpper ju ut mycket mer än du och jag gör!? Borde inte de ligga före i klimatarbetet? Men det gör de inte, för det verkar som om det är de små människorna som ska dra det tunga lasset.

Jag kollade SMHIs hemsida för ett tag sen. De visade en kurva som såg jättehemsk ut. Temperaturen ska bara gå upp och upp och upp... men så hejdade jag mig. Tänkte efter litegrann. X-axeln var graderad från -1 till +6 grader. Y-axeln var graderad från 1961 till 2100. Och kurvorna pekade snett upp mot höger. Så jag skickade ett mejl och frågade om man kunde få se en bättre graf, där man kan se några hundra år - åtminstine till medeltidens värmebölja- och med fler temperaturangivelser, som t ex årsvariationer så att man ser hur stor marginell skillnad den där oroväckande kurvan på hemsidan egentligen handlar om. Har inte fått svar än...

Är jag missanpassad? Jag vill inte ha ett mainstream-liv, vilket sjukvården och försäkringskassan ser som ett problem och vill diagnosticera med någon käck bokstavskombination. Jag måste anpassa mig till samhället och verkligheten, sägs det.

Det finns många som mår dåligt, även om de är "anpassade". Det finns massor med yngre människor som mår dåligt och struntar i att anpassa sig. Det har det väl alltid gjort. Ungdomen har alltid varit en nagel i ögat för äldre generationer. Oavsett om man anpassar sig eller ej så är det många som mår dåligt. Ett gammalt judiskt ordspråk lyder: När du bara har två saker att välja på, välj det tredje alternativet. Så vad kan ett tredje alternativ vara?

Att anpassa sig till rådande läge innebär att man försöker anpassa sig och sina attityder till den verklighet som redan har varit. Att bara låta bli att anpassa sig ser jag inte som någon lösning. Det är bara motsatsen för motsatsens egen skull. Att inte anpassa sig, fast på ett medvetet och rebelliskt sätt, borde alltså vara att i grunden förstå vad ens sanna jag är och anpassa sig till det. Det borde vara den tredje vägen.

I jakten på förståelse av hur vi gärna skapar konflikt och motsättningar i vår kultur, har jag kommit till Tiden.

Tid är linjär. Det är så vi uppfattar den. Orsak och verkan är en lång kedja av händelser som tickar fram sekund efter sekund. Obevekligt. Det finns en startpunkt - Universum måste ha startat med en Big Bang eller något som är en tydlig födelse - och Universum har en tydlig slutpunkt och kommer att gå en gruvlig död till mötes i en framtid när den totala temperaturutjämningen har nåtts. Eller...?

Det finns kulturer som ser cirkulärt på tiden. Händelser sker i cykler. Året är en tydlig väderväxlingscykel. Solens fläckar ökar och minskar cykliskt. Tidenupplevs som en cirkel eller som en oändlig spiral som kan byggas på med nya byggstenar. Jordens placering i förhållande till resten av galaxen och jordaxelns lutning är cykler som är väldigt långa och så långsamma så att en människa inte hinner uppleva det som en förändring.

Om man tänker så här då? Händelser är cykliska förlopp av olika slag och olika längd. De överlagras på varandra. Ligger i varandra som kugghjul i ett maskineri, som babushka-dockor. Cyklerna rullar på och stansar en lång remsa med en unik blandning av alla de olika cykliska förloppen så att vi uppfattar varje nu som en ny unik blandning av alla möjliga cykler.

Många cykliska varv är så otroligt långa att vi inte upplever ett helt varv, bara en liten snutt, inom loppet av ett liv. Därför kan vi se tillbaka på historien och se att den är "same, same, but different". Det är ett antal arketypiska "sagor" vi berättar om och om igen för varandra. Det är som att se samma pjäs om och om igen, fast scenerna kommer i lite olika ordning och kostymer och scenografi byts ut vartefter.

Vi älskar våra sagor! De berättas för oss varje dag och kallas ibland för godnattsagor, ibland för "Nyheter". Bröd och skådespel till folket! Men det finns inget nytt i dem. Det är samma gamla historier om krig och kamp, hjältar och förlorare, ont och gott i en ständig kamp.

Att uppfatta tid som vi gör, är ett sätt för våra själar att hantera händelser så att de skapar strukturer av mening på den (antagligen) låga utvecklingsnivå vi befinner oss. I meditativa tillstånd kan vi uppleva Allt som Här och Nu, men bara för korta stunder. Vilken uppfattning är mest sann för dig?

Man skulle ju kunna tänka sig att den som äger något av reellt värde vore rätt instans för att skapa pengar, men i vår värld är det bankerna som gör det. Och de gör det av luft.

Bankerna lånar ut små papperslappar till oss och sen ska vi jobba på riktigt för att betala tillbaka flera gånger om, för räntan fungerar så. Men vad bankerna egentligen sysslar med, är ju att ta kontrollen över tillgångarna och sno dem rätt framför näsan på oss. De tillverkar symboler för att vi ska kunna byta saker med varandra. Vår tro på pengarna är så stark att människor svälter ihjäl trots att det finns mat omkring dem. De har bara inte tillräckligt med små papperslappar som är gjorda av luft att byta med. 

Jag ser många områden där människor skriker efter förändring. Man vill ha rättvisa, jämlikhet och en mänsklig värld istället för den här miserabla "fort-och-fel-världen". Analyserna är många och av skilda slag, men jag hittar få som går längre än till de ytliga uttrycken. Man nosar på ytan, vill frisera i kanterna och i bästa fall slänga ut det gamla och bygga något nytt. Men hittills verkar alla förslag på det nya bygga på det gamla sättet att tänka.

Är det fler än jag som ser att det är själva grunden till hur vi uppfatta och tolkar världen som leder oss fel? Vi bygger hela vår världsuppfattning på motsättningar. Det paradigm vi lever i bygger på den starkes rätt, störst går först och att det måste finnas några få vinnare och en massa förlorare. Vi bor i en hierarki. Fel. Vi har lärt oss att vi bor i en hierarki. Allt vi ser tolkar vi som om det vore en hierarkisk struktur. På det sättet sitter människan som "skapelsens krona" och särskiljer sig från den övriga naturen.

Vår logik söker hela tiden skillnader. Vi skiljer på kvinnor och män som om de är väsensskilda. Fakta är att det är större skillnader på individer inom grupperna än mellan grupperna. Vår bild av att det finns två typer; män med XY-kromosomer och kvinnor med XX-kromosomer stämmer inte heller. Det finns variationer och det föds ganska många barn där det inte är helt enkelt att bestämma om det är hona eller hane. Då bestämmer läkaren och utför några operationer så att barnet ska bli pojke eller flicka, rent fysiskt. Men det kommer att dröja till vuxen ålder innan barnet självt känner vilket kön det tillhör. Det är först på senare år som vår glättade heterovärld har luckrats upp av transsexuella och liknande. Fast deras existens är fortfarande omtvistad och ovälkommen för det stora flertalet.

Hur ser en värld ut om inte vår första och omedvetna reflex är att hitta det som särskiljer, utan det som sammanlänkar istället? Vilka svar får vi på frågorna om hur vi ska reformera gamla system som inte tjänar oss längre?